Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Dimitri suckade. — Hör på, Koschewin, — sade han.
— Kom, jag vill säga dig, vad jag har i sinnet. Kanske
erbjuder sig nu ett tillfälle för oss att åter bliva hederliga
människor, personer, som deras föräldrar icke längre
behöva blygas över. Kom, jag vill berätta dig min historia.
Han tog honom avsides, men vi följa dem ej, utan
återvända till flyktingarna, som vi lämnade i snöhålan,
förtvivlade och tröstlösa.
Ännu en hel dag och natt förblevo de på samma ställe
för att om möjligt återfinna det förlorade barnet, och först,
när de insågo, att alla ansträngningar voro fruktlösa,
beslöto de sig med tungt hjärta för att resa vidare.
Vägen förde dem längs Kolyma och genom dalar, som
inneslötos av höga berg och voro vida lättare att passera
än de nakna, av stormen genomsvepta tundrorna. Här
betade talrika renar och elgar, dessutom funnos här ätbara
rötter, som ökade deras knappa livsmedelsförråd. Även en
stor svart björn blev skjuten och gav dem proviant för
mera än en vecka.
Pilsnabbt gledo de båda slädarna över den frusna
marken utan att efterlämna ett spår. Emmas ögon voro röda
av gråt, hon tänkte oupphörligt på den förlorade gossen
och ville icke på något sätt låta trösta sig. Även Herman
var tyst och till och med den eljest så munvige herr
Bochner hade ej längre något skämt på läpparna.
Den bredvid honom sittande, i sin päls djupt insvepte
Jermak, höll sina ögon nästan beständigt slutna. Han
varken hoppades eller fruktade något mera här i världen, han
hade ingenting mera att bekymra sig om.
Emellertid styrde den sluge Tekel kortaste vägen framåt,
varvid hundspannet visade sig som ett verkligt underverk
i snabblöpningskonst. Norra Sibiriens infödda hundar äga
stor likhet med vargar, i synnerhet med avseende på
deras spetsiga nos, de alltid upprätt stående öronen och den
tjocka svansen. De tjuta även som vargar och hava Jika
päls som dessa, men äro mycket tillgivna och lätta att
dressera. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
