- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
179

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179

Tekel och Chort hade hastigt förstått att göra sig
förtrogna med djuren, ett ord eller en vissling uppfattades
genast, en lätt beröring med den långa, i stället för piska
i hela Sibirien vanliga käppen kom dem att genast avstå
från den stundom uppdykande jaktlusten och lydigt trava
vidare, till och med om en björn eller en räv strök förbi
i deras omedelbara närhet.

Till mat erhöllo djuren endast kokad fisk och kött,
alltså ungefär detsamma, som deras herrar själva
förtärde.

Emot kvällen uppbyggdes åter en snöhydda och
uppvärmdes något genom de båda lamporna, därpå föllo under
männens yxhugg några träd, en flammande eld sände sina
lågor mot skyn och nu ansåg Tekel, att tiden var inne ,att
fälla något villebråd för aftonmåltiden. Under det
polismästaren och herr Bochner kvarstannade till den unga
flickans beskydd och under det den andre jakuten högg
hål på Kolymas istäcke för att hämta vatten, begåvo sig
Herman och Tekel på jakt.

Jakuten smög förut, Herman följde efter och Trogen
kom sist. Liksom en indian, som vill överrumpla fienden,
rörde sig jakuten långsamt och försiktigt framåt, i det han
undersökte varje buske, varje snödriva för att upptäcka
något spår. Plötsligt gav han Herman en vink med
handen, knäföll och förblev i denna ställning fullkomligt gömd
bakom en buske.

Herman stod med färdigt gevär orörlig bakom honom.

Efter knappt en minut reste sig infödingen, vinkade
åt sin jaktkamrat att följa honom och tog vägen nedåt
floden.

överallt i snön visade sig regelbundna spår efter
något djur.

— Renar? — frågade Herman sakta.

— Ts! — En elg!

— Endast en? Jag trodde, att dessa djur levde flockvis.

Tekel ryckte på axlarna. — Här har blott en gått fram,

herre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free