Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hungersnöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
björn ned i de flyende djurens väg; han tycktes vilja
upptaga den kamp, som hans båda kamrater undveko.
Hermans kula mottog honom, så snart han kom närmare.
Det väldiga djuret vacklade, då det kände sig sårat, gjorde
helt om och flydde, färgande snön med sitt blod. I nästa
ögonblick var det försvunnet.
— För tusan, — skrek Herman, — även den där
undkommer !
— Vi hava ju ett ypperligt spår. Blodet är den bäste
vägvisaren!
— Ja visst — framåt! Björnen är dödligt sårad, vi
skola försäkra oss om hans kött.
Och de båda männen hastade, så skyndsamt de kunde,
efter de röda dropparna, som glänste på snön som rubiner.
Under tiden började Emma och Otto att oroa sig över
jägarnes långvariga uteblivande. Jermak satt tyst bredvid
dem, allt var dödstyst och hungern pinade de stackars
barnen till den grad, att de icke förmådde uthärda inne i
hyddan.
De togo på sig sina överkläder och gingo ut för att
att se, om Herman och Bochner ännu icke syntes till.
Vädret började att bliva oroligt, vågorna sprutade högt upp
på isbergen, svarta moln drogo fram på himmelen och ett
brusande i luften bådade storm.
Lösslitna isblock ramlade knakande omkull över
varandra och allt mera växte i luften ett larm och
buller, som ord ej förmå beskriva. Bland isremnorna hördes
ett pipande och visslande som av tusentals avskjutna
pilar; skrovliga och gälla stämmor blandade sig däri och
ibland hördes riktiga åskknallar. Isen sprack sönder i
koncentriska remnor och spillrorna störtade över varandra;
därpå började en vild, titanisk kamp, ett blint rasande som
under de första skapelsedagarna, då jord och vatten skiljdes
åt på den allsvåldiges bud.
Massorna ryckte fram, träffades och stötte hop, drivna
av en förborgad kraft, liksom de behärskats av vilda Ii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
