Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. På isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
På isen.
Ännu en ren till fälldes med Trogens hjälp,
polismästaren sköt ’e’n argali, så att nödiga livsmedel funnos för
de närmaste dagarna, men bekymren voro fortfarande
tryckande. Det tycktes vara fullkomligt omöjligt att kunna fälla
en isbjörn och lika litet fick man syn på någon av hans
släktingar på land. Man måste således nöja sig med
säl-fångst, varför herr Bochner konstruerade fällor, som borde
spara åtgången av krut och bly.
Men fållorna visade sig ej lämpliga och nu
förfärdigade den outtröttlige mannen sig en harpun, varmed han
liksom isbjörnen låg i bakhåll och verkligen dödade en
stor säl. Triumferande släpade han vid en läderrem det
dyrbara bytet till hyddan — detta var på samma gång
kött för bordet och tran för lamporna.
Om kvällen samma dag visade sig i deras bostad
något, som flyktingarna minst av allt väntat, nämligen
främmande. De tre hundarna började plötsligt att skälla, och
då Herman gick ut, såg han framför sig två infödingar, en
man och en kvinna, som båda tycktes vara nära
hungersdöden. De buro en tredubbel beklädnad av björnskinn och
hade blåtatuerade ansikten. Av deras bönfallande gester
förstodo flyktingarna, att de bådo om mat.
Han vinkade åt dem att följa sig och de båda
tsjuk-tsjerna dröjde icke att följa inbjudningen. — Torona! —
sade såväl mannen som kvinnan, och: torona! — upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
