Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. På isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
repade herr Bochner, som på samma gång upplyste om, att
ordet betydde: God afton!
Därpå framsattes vad huset förmådde för de stackars
människorna, som girigt slukade allt, ehuru det sätt, varpå
Emma behandlade köttet, väckte synbart missnöje hos såväl
fru tsjuktsjerskan som hennes gemål.
Vilden slog först på sin harpun och därpå på sitt bröst,
som om han velat säga: — Jag skall lära er, huru den
saken skall behandlas.
Nästa morgon begav han sig även ut med sin harpun
och hemförde vid middagstid en präktig säl.
Hans hustru intog nu Emmas plats vid spiseln. Till
en början förklarade hon sig absolut emot varje
användande av vatten; hennes man och hon läto blodet rinna
ned i kitteln och därpå ilades köttstycken och något späck.
Under det denna utan salt beredda rätt kokade, lagade
kvinnan sig i ordning att av de minsta späckbitarna bereda olja
för lamporna. Detta tillgick på så sätt, att hon söndertuggade
bitarna mellan sina tänder och utspottade brännämnet i
ett fal. Det var otroligt på huru kort tid kärlet fylldes!
Sedan köttbitarna i kitteln äntligen voro kokade, lade
sig tsjuktsjern vid måltidens början raklång på ryggen och
överlämnade åt sin äkta hälft att mata honom, så som man
göder kalkoner. Hon stoppade bit efter bit i hans mun
och han förtärde alldeles otroliga kvantiteter av köttet.
Därpå fingo även de vite sin andel, avslitna bitar av
inälvorna och späckskivor i rått tillstånd, jämte kokat kött,
alltsammans sedan tsjuktsjerkvinnan först omsorgsfullt
rengjort det från hår och orenlighet på så sätt, att hon drog
det genom sin mun.
De båda vildarna voro för ivrigt sysselsatta med att stilla
sin oerhörda aptit för att märka, huru de avgnagda
läckerbitarna i all hemlighet gåvos åt hundarna. De slukade det
ena stycket efter det andra, till dess slutligen, sedan kött,
späck och inälvor voro förtärda, ordningen kom till
efterrätten, nämligen några skivor av den röda levern — det
läckraste infödingarna känna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
