Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Märta - Mätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
Märta.
Ingår såsom senare led i
Buska-Märta = Buska-Jösse. S. Hal. (K. Pet.).
Hamse-Märta. »Slarfvig, oordentlig person.» S. Hal.
(K. Pet.).
Mätta.
Fåret, eg. tackan. Kalmar 1. (Rietz 456, Kk),
Öl.(Engst.),S. Hal. (K. Pet.; »mycket vanligt»), Blek. (Rietz
456, Hm), Skå. (Hm, E. Wm): »Mätta, Mätta, mä-ä-äh!»
Göinge (Som.; »lockrop till får»); N. Asbo (Pmf), Rönneb.
(E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 88 (1891)), Onsjö och
Frosta (Np), Skytts h. (Hein.), Färs h. (15. Ön); »Mätta,
Mätta!» Oxie h. (Rietz 456); »Mass och Mätta
dansar i fårahuset.» Vemm. (S. Bg).
I danskan är Mette getens namn (se Gigas i Dania
3: 44), men äfven fårets (se Feilberg 1: 406).
I nedertyskan är Methe ett typiskt getnamn. Jfr.
»Dieser häufig vorkommende niederdeutsche Name vvird
gerade der Ziege wegen ihres meckernden Geschreies
beigelegt.» (O. Glöde i ZfddU 5: 748).
I holländskan heter geten me t, mette.
Sannolikt äro de anförda namnen på fåret (och
geten) att förklara såsom beroende på ett försök att
efterhärma dessa djurs bräkning: »mä».
Ovisst är, om formerna i de olika språken äro
parallela bildningar, som icke stå i historiskt samband med
hvarandra, eller om — något som förefaller mig
troligare — lån ägt rum från nedertyskan till de nordiska
språken.
Men då Mette (liksom det däraf uppkomna Mätta)
är personnamn (ursprungligen smekform till Ma ti Ide?), har
Mätta — far upptagits här, fastän det numera torde
uppfattas såsom ett vanligt appellativum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
