Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick och slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 36g -
het) — se t. ex. Jöns, Lasse, Mans1). Jfr familjenamnet
Pettersson — bracka.
Att ett förnamn användes om människor för att
beteckna någon egenskap — vanligen af nedsättande
art — beror ofta, såsom talrika exempel i det
föregående visa, på inverkan från ord, som i ljudligt afseende
stå förnamnet nära eller sammanfalla därmed. Annika
— nickande person har fått sin betydelse från nicka,
Agata = argbigga från rimordet ragata, Benjamin —
den benige från ben, Torkel — torr, vresig person från
torr o. s. v. Uti Malena har den andra stafvelsens
sammanfall med adjektivet led(le) vållat betydelsen »led
kvinna». Kitta och Sissa stå sannolikt i skuld för sin
användning som skällsord ej blott till den
omständigheten att de varit vanliga, utan också till vissa ej
per-sonbetecknande rimord, som hos dem framkallat fula
bitoner.2) Ture och ture lustigkurre) äro sannolikt
från början fullkomligt skilda, men ha associerats med
hvarandra, så att man, då man talar om »en lustig
ture», gärna tänker på mansnamnet.
Stundom är det omöjligt att afgöra hvarför ett
förnamn — utan bestämning — kommit att beteckna
någon viss egenskap (se t. ex. Eskil = skälm, spjufver).
* *
Ett förnamn kan, såsom nu påpekats, stundom i
och för sig beteckna bäraren af en viss egenskap. Van-
*) Jfr: »Die appellative Bedeutung hat ihrén ersten Grund in der
allgemeinen Verbreitung des Namens; vornehme, angesehene Leute
ziehen seltene Namen vor; was aber sehr allgemein ist, ist es deshalb,
weil die unteren Stände sich daran beteiligen, daher diese Namen
gern zuerst den niederen Stånd überhaupt, dann den Charakter
dessel-ben, rechtlich und sittlich bezeichnen, also auch moralische
Niedrig-keit, dann etwa den Henker, den Tod und den Teufel, zitletzt Tiere,
Pflanzen, leblose Dinge verschiedenster Art, Spielkarten, Speisen.»
Götzinger, Reallexikon der deutschen Altertümer 502.
2) Jfr att i Leipzigdialekten Grete är »Schimpfname, weil es
wie Krote klingt». Se Albrecht 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
