Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud!. . . ack! rädda mig — Hur jag förskräckes!
Hemsk af nattens djup jag betäckes . ..
Det blixtrar . . . hvad gnistor! de spritta, de spraka:
Hyäsande svafvelregn störta sig ner;
Darrande jordens inälfvor braka;
Dess grundvalar skaka;
Hon vrålar, spyr eld — nu öppnar hon sig...
Gud! nådig, barmhertig, förbarma dock dig!
Ramlande tordönen dundrande knalla,
’Eldtöcknar skalla,
Sjöarna svalla
Mot rytande skyn.
Klipporna gunga,
Åskviggar ljunga,
Fasliga syn!
Ankrade seglare vågorna slunga
Mot himlabryn.
Templen af glödande eldkulor brinna.
En skräll... än en skräll: palatsen försvinna:
I remnade jorden begrafva de sig . . .
Gud! nådig, barmhertig, förbarma dock dig!
Spastara!. . . Nej, utf hans armar.
Ack, hvilken skönhet dignar ner!
uO, höga gudamor! du nådfull dig förbarmar . . .
Hon svimmar: nu hon är ej mor, ej maka mer.
Hvad gör du, ömma hälft utaf ett änglahjerta?
Förtviflan väcker allt ditt mod;
Du glömmer fasans våld och känner blott din smärta.
Der ligger hon! — Så skön uti Messie blod
Vid korset Magdalena dignar!
Så skön i sina tårars flod
Hans fot hon kysser och välsignar.
En bjelke ramlar . . . nåd . . . Gud! . . . nåd! . . . hon
krossas kan . . .
Med känslor från afgrund till känsla af man,
Han hastar att göra hvad himlarna borde . . .
Förlåt, natur! sitt barn af skräck han glömma torde;
Han älskling var långt förr än far;
Och hennes guda-ögonpar . . .
Det blir ditt fel, natur! för skön du henne gjorde.
Nu ner för trappan han dess dyra väsen bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
