Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den marmor känsla får, uppå hvars häll hon hvilar,
Själf känslolös och stum — den häpne maken ilar . .
Tag än en af skedskyss! gråt! det den sista är.
Elden genom djupet bryter,
Lavan lik, då Etna ryter:
Allt han sköflar, allt förtär.
Håll, Allmakts-gud! ditt verk du svurit hägn;
Vi tillbe dina dolda under;
Men är du mera stor i dunder;
An i de rika sommarregn? •
Förgäfves! — An en gång mordviggar rasa
Ur blodiga skyar ilande ner.
Hvad är det jag ser?
Emot Spastara? Mot himlens urbild, han kan . .
hvilken fasa!
Hvad djerfs du ? . . . mot Spastara våga. . .
Förmätne stråle! hvad! du dygden störta vill?
Vet, hennes död kan tvinga oss att fråga,
Månn’ gudanåd och rätt är till?
Nej, håll! tills du den niding finner,
Uppå hvars kala hjessa rinner
Af enkors tåreflod ett svall;
Då med blixt och knall på knall
Ingen puls i hjertat spara!
Mätta fritt ditt raseri!
Krossa! krossa!. . . men för Spastara
Häpna, tillbed, flyg förbi!
Sin sköld mot åskans pil en skyddsängel sträckte —
Men nu Spastara spritter opp.
Det modern var naturen väckte,
Då viggen i de murar lopp,
Som hyste hennes son, dess dagars glada hopp.
Hon vaknar, skådar taket brinna:
Lik en numidisk lejoninna,
Hvars ungar man från henne röfvat har,
Hon genom tusen flammor far:
Från rum till rum med tankens snabbhet hastar!
Dess fotspår eldens tand förtär . . .
Men ingen eld så stark som moderslågan är.
Nu muren i dess väg de heta stenar kastar;
Ett moln af svafvelrök dess syn förblindad gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
