Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nedsjönk i hafvet. De borgare, som lyckades rädda sig, öfverflyttade
då till Gotland och bygde sig der en ny stad, som de kallade Visby".
— En annan berättelse om Visbys anläggning, som förmenar större tillit,
meddelas i bihanget till Gotlandslagen, der det heter: "Då de ännu hedniaku
Gutarne (gotlänningarne) seglade med handelsvaror till andra land, sågo
de der kristna seder, läto döpa sig och hemförde kristna preeter. En man,
som hette Botair af Akebäck, bygde den första kristna kyrka (i Valls socken);
men detta kunde det hedniska folket icke fördraga utan uppbrände’kyrkan,
hvarefter platsen der hon stod ännu kallas Kulstäde (kolplatsen). Vid
samma tid var mycket blotande i Vi, der byggde han en ny kyrkå; -men
när folket ville uppbränna äfven denna, gick han sjelf upp i kyrkan och
förklarade, atte om de ville bränna henne, skulle de äfven bränna honom.
Botair var sjelf rik och hade till hustru en dotter af den rikaste man,
Lickair den Vise, som bodde der, som nu kallas Stenkyrka. Denne, som
rådde mest den. tiden, kom sin måg till hjelp och sade till hedningarne:
“framhärden icke i att vilja bränna mannen och hans kyrka, ty hon står
i Vi, det är ett heligt rum, nedanför klinten;" och så fick Botairs kyrka
blifva i fred. Hon var invigd med alla helgons namn och stod på samma
ställe, der sedan S:t- Peders kyrka bygdes (mellan Hästgatan och Klinten
eller Vårdklockebacken). Hon var den första kyrka på Gotland, som icke
blef bränd. Någon tid derefter lät Lickair döpa sig med hela sitt hus
och bygga en kyrka på sin gård, som het Stenkyrka. Det var den första
kyrka på landet i norra Tredingen. Sedan* Gutarne fått kristne mäns seder,
lydde de Guds bud och lärde mäns undervisning och antogo allmänt
kristendomen af fri vilja och icke af tvång."–––––-
Den anförda Gutasagan nämner väl icke tiden, -när dessa händelser
tilldragit sig; men efter all anledning planterades kristna läran på Gotland
icke långt efter kristendomens predikande i Vestergötland, och från denna
tid torde man väl få räkna uppkomsten af Visby, då med det hägn, som
kristendomen skänkte de fredliga yrkena, ett åbolag af krämare och
sjöfarare sannolikt genast var färdigt att nedsätta sig omkring den kristna
kyrkan i Vi. — Visby ålder går väl således icke så långt tillbaka, aom
en och annan bland de andra städernas vid Östersjön, men platsen kunde
draga fördel af de vidsträckta handelsförbindelser, som öns inbyggare redan
långt förut knutit både i östra och vestra Europa, samt lyckades snart
vida öfverglänsa dem alla. Gotlands fördelaktiga läge som en stapelort
för handeln mellan de på ömse sidor om Östersjön liggande länderna, öns
oberoende, som knappt någon gång varit af Svea konungen ifrågasatt och
som gjorde henne till ett slags frihamn för alla sjöfarande och handlande
nationer, voro de egentligt verkande krafterna till Visbys hastiga tillväxt.
Köpmän och sjöfarande, särdeles från de tyska orterna, tillströmmade i
mängd och bidrogo ganska väsentligt till stadens utveckling. Länge bestod
ock stadssamhället af tvänne särskilda korporationer, en gotländsk och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
