Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synfält, hvarinom man en molnfri sommardag ej sällan räknar ända till
femtio segel. — Nedanför åsen vid Fardume gård ligga ruiner efter tveqne
bygnader, som af allmogen kallas Munkhuset och Mynttornet eller Fardume
slott, med berättelse att Severin Norby skall ha begagnat det ena till
bostad och det andra till mynthus.
Den höga och till stor del skogbevfixta bergsträcka, som från Othem
framgår till Slite hamn, afbrytes vid vestra stranden af förvittrade branter,
nedanför hvilka resa sig en mängd höga, upprättstående bergfasta
kolk-stensblock, som först af Gotlands lärde beskrifvare Wallin, och efter honom
af Linné, blifvit kallade “stenjättar“. Dessa kalkstoder, hvilka för öfrigt
icke äro sällsynta på Gotland, äro lemningar efter kalkberg, hvilkas lösare
delar blifvit af hafvets brytningar bortsköljda, och likna dels ruiner af
borgar och torn, dels uppstående starka pelare. Ett af de här
upprättstående klippstyckena liknar en smal pelare af tio meters höjd med en
grof klumpformig fot och rundt, bägarlikt kapitäl i toppen.
Den ifrån söder inskjutande hafsviken Slitehamn har alltid och intill
våra dagar varit ansedd för den bästa och säkraste hamnen på Gotland.
På vestra sidan ligger köpingen Slite, som med sina prydliga stenhus, på
båda sidorna om en bred rak gata, redan presenterar sig som en hel
stad. I midten af inloppet till Slitehamn reser sig ur djupet en kalkklippa,
Enholmen, på hvilken redan Karl den tionde anlade en liten fästning, som
efter honom fick namnet Karlsvård, men som raserades vid utbrottet af det
krig, som Gustaf den tredje hade med Ryssland. För åtskilliga år sedan
ha i stället två kaponierer af huggen kalksten blifvit uppförda på Enholmen,
den ena på den vestra och den andra på östra stranden. Från dessa
kaponierer, som äro bestyckade med groft artilleri och hafva bombfria
hvalf, kunna båda inloppen med kraft bestrykas.
Från Slite går vägen söderut genom en smal och lång landtunga, som
skiljer Bogeviks-tråsk från hafvet, öfver flera små broar, som ligga helt
nära hvarandra. Broarne leda öfver “Sju strömmar“, som egentligen icke
äro någonting annat än lika många grafvar, hvilka allmogen för ett par
hundra år sedan gräft mellan träsket och saltsjön, hvarefter vattnet, allt i
förhållande till hafvets stigande eller fallande, flyter in i eller utrinner ur
insjön. Litet längre i söder öfverfares Gothemsdn vid dess utlopp i
Tjd-derviken. Hela trakten förbi Gothem utgöres af en mager, temligen lågländ
slättbygd, hvilken, ju närmare man kommer KråUingébo, öfvergår i en ännu
magrare, nästan skoglös bergBbygd. Något söder om Kräklingebo kyrka
framgår en bred bergås, öfver hvilken Gotlands högsta berg Torsborgen
reser sina lodräta väggar. Torsborgen, som måhända fått sitt namn af en
grof ringmur, som i fordomtima blifvit uppkastad på dess södra sida, bildar
ofvantill en nästan jämn vågrät bergsslätt, hvilken, när Linné 1741 gjorde
sin resa öfver Gotland, genom er förut öfvergången skogseld var nära
skoglös och i följd deraf erbjöd en nästan obegränsad utsigt. Linné upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
