Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifver, att han sjelf derifrån kuinde räkna till öfver trettio kyrkor.’ Nu år
bergets topp åter skogbeväxt och den vidsträckta utsigten inskränkt tiD
några fö punkter.
Tvä mil i nordvest härifrån ligger på den bördiga slätten, som bildar
bottnen i den stora dalgången mellan Klinte oeh Slite hamnar, Boma
kungsgård, med lemningar efter det i medeltiden berömda och rika Riima kloster.
Ännu 1633 qvarstodo både den präktiga klosterkyrkan med sina
marmor-pelare och rundslutna kapell och de söder om henne belägna klosterhusen,
ehuru mycket förfallna; men hundra år derefter företog sig en friherre
Grönhagen, som var landshöfding på Gotland och som sådan innehade Rom*
som boställe, att till allmogens stora förtrytelse delvis nedrifva och till ett
stall förvandla det sköna klostret, som med sina spetsbågar och ståtliga
pilastrar blef — såsom Linné uttrycker sig i sin resebeskrifhing — “det
präktigaste fähus i Sverige".
Öfver vägen mellan Roma och Stormyr leder en vanlig’träbro, kallad
Högbro, hvilken, så simpei hon är, bevarar minnet af en af de vigtigan
tilldragelserna på Gotland. Det var nämligen här som borgerskäpet i Visby
år 1288 sammandrabbade med landets allmoge och slog den på flykten
Kort derpå stod ett nytt slag vid Roma kloster, hvarvid många fÖUo på <
båda sidor, utan att någon af de. stridande kunde tillskrifva sig segren.
Emellertid fick konung Magnus Ladulås snart kunskap om oväsendet
och dömde både borgare och bönder till dryga böter, hvareftér lugnet
återvände.
Gotlänningen bygger vanligen sina hus af sten. I “flodre/11, eller södra
Gotland, som nästan helt och liållet saknar skog, äro både manbygningar
och uthus uppförda af kalkfiisor, utan murbruk, men med en tjock
kalkrappning på både yttre och inre sidorna. Af gammalt hafva de gotländska
stenhusen, särdeles i öns sydliga delar, en mycket låg takresning, upptimrad
af grofva understockar, med ett deröfver hvilaude brädtak. Detta täckes
med ofantliga flisor af kalk eller sandsten, hvilka. stundom hafva ända tiB
en meters vidd samt tio till tolf centimeters tjocklek. Sedan takflisorna
blifvit på det noggrannaste Bauunaiyämkade, betäckas fogningarne dier
öppningarne emellan dem med mindre flisor, och bildas på detta sätt ett
stentak, som, om det är omsorgsfullt och väl lagdt, står i mansåldrar.
Oftast äro boningshusen nu för tiden två våningar höga; men der de blott
utgöras af en, äro de efter gotländsk sed inredda med en större stuga i
hvardera af husets ändar och mellan dém en helt liten kammare. Den ena
af stugorna är hvardagsstuga, der alla “husfolken* ligga, der man kokar i
“grufvan" och om aftnarna arbetar kring den flammande spiselden. Tid
dessa qvällssysslor brukar en och annan, för att bättre kunna se vid “lyset1*,
sätta sig på “grufpacken", en flera alnar lång vedstock, som att börja med
ligger långt utåt stugugolfvet, men allt efter som han förbrinner inskjutes
i elden. — Nystugan i husets andra ände är högtidsrum och skattkammare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
