Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det egentliga skogslandet och den till skogsväxt lämpligaste marken ligger
icke vid kusten, utan längre in i landet. Såsom redan blifvit nämdt, har
skogen dessutom vid kusten, der den onekligen bort sparas för
befolkningens behof af vedbrand och bygnadstimmer, blifvit öfver-afverkad till afsalu,
så att flerstädes redan brist på bygnadstimmer uppstått, men sådant är icke
förhållandet i det inre. Yi hoppas ock, att det aldrig skall gå derhän, då
det först och främst icke kan löna sig att från aflägsna trakter hemta
annat än fullmogen skog; då befolkningen derjämte år efter år lärer sig
inse det stora värde, den fullmogna eger och, med en noggrannare vård,
Jean erhålla; och då dessutom kronan i de inre. trakterna disponerar stora
sträckor samt inom Lappland den ojämförligt största vidden af skogsmarken,
och derigenom sättes i tillfälle att visa jcke allenast huru skogen skall
vårdas, för att gifva en riktig, d. v. s. en nationalekonomisk vinst, utan
•äfven’ att, genom sina öfverallt stationerade skogstjenstemän, lemna en
sak-kunqig ledning vid hämmandet af skogarnes värsta fiende i Norrland, elden,
hvilket är så ytterst nödvändigt. — Skogseldar .ha nämligen hittills förstört
mer skog och. för lång tidrymd ödelagt mer mark än någonsin yxan kän
åstadkomma. Det har derför varit nödvändigt, då begäret efter en tillfällig
vinst hos många menniskor öfverröstar förnuftets röst, att lagstiftningen om
de enskilda skogarne och vården om lagarnes efterlefnad begränsat den
allmänna friheten på ett sätt, att icke i den närvarande mansåldern
vilkoren tillintetgöras för statens fortfarande och välbefinnande för
kommande tider.
Torfmossar af stor utsträckning förekomma’ fierestädes uti Norrland,
hvilka i’ en framtid, när användning och tillverkning hinna .utvecklas,
säkerligen blifva en icke utsinande inkomstkälla. Norrlands skogar äro ännu
rika på villebråd, liksom dess vattendrag på fisk af många slag. Om jagi
och fiske rätt vårdades, skulle väl få landskap erbjuda en så riklig tillgång
på goda näringsmedel, som de norrländska. — En källa till rikedom, som
-nu ligger hästan obegagnad, är den drifkraft, som finnes i de många
vattenfallen, men för att dessa skola »kunna tillgodogöras,. fordras i första hand
lättade kommunikationer, den häfstång, hvarpå det vidsträckta Norrlands
utveckling är till hufvudsakligaste del beroende.
Ungt ännu i Sveriges historia, har ej Norrland hunnit gifva och blifva
hvad det en gång skall. Men hos de män det gifvit igenkänna vi det
norrländska folklynnet, ’ kraftigt, skarpsinnigt,’ praktiskt, gladlynt och klokt. Så
E. Betuélms, stamfadren för den berömda biskopsslägten, bröderna P. och
L. Læstadius, astjonomen P. W. Wargentin, matematikern J. Svanberg,
orientalisten M. Norberg, naturforskaren Artedi, Kalm och Sefström, läkarne
Högström och Huss, filosoferne Boström och Biberg, juristen Holnibergsson
skalden A. A. Grafström och fosterlandsvännen Georg Adlersparre m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
