Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycksfulla drag, de vackraste ögon och ett hår, som stort och fagert, likt
silke, välde ned i lockar.” Om en af de återstående, höfdingen Ingolf, står
det i en af sagorna blott helt kort: “han var den skönaste mannen på
Islands hela nordland;” men så tillägges det upplysande: “om honom är detta
qvädet:
Alla vackra mör de ville
Jemnt den vane Ingolf följa,
Alla de, som vuxna voro —
Osäll, är jag sjelf för liten.
Äfven jag, så qvad en käring,
Ärnar kiicke Ingolf följa,
An så länge tvenne tänder
Dallra i min öfre käke.”
Och omedelbart derpå gifves en målande berättelse om hans
oemot-ståndlighct. Ingolf leker med i ett bollspel. Man leker i en grön dalgång,
och uppe på brinken sitter en mängd qvinnor och ser på. Bland dem finnes
en stolt höfdingsdotter Yalgärd. Som af ett misstag dansar bollen upp till
qvinnorna. Yalgärd, som sett att den kommit från Ingolf, tar fatt den,
gömmer den under kappan och ber honom, som kastat den, leta upp den.
Ingolf låter då de andra sköta leken, slår sig ned hos mön, och “är i samtal
med henne dugen i ände.”
Ar det således endast ett litet fåtal inän, som skildras såsom — hvad
isländingen sjelf kallar det — väna, så tillägges dock den allra största
återstoden af framstående sagopersoner en kraftfull manlighet, ett värdigt,
ansenligt yttre. Om de fleste heter det: “han var stor och stark,” och ofta
tillägges det “vapenduglig.”
Den prydlighet, som ansågs följa redan denna storväxthet och styrka,
detta storslaget imponerande i gestalten, lider i de gamles ögon alls ingen
skada, när någon karakteristisk fulhet i anletsdragen fram hålles. Om
Skarpheden i Nials saga läses, sedan han beskrifvits som en stor och stark
man, väl vapenöfvad: “hans hår var ljusbrunt och på ett ställe hvirfladt.
Han hade vackra ögon och bleka, skarpa drag. Näsan var krökt, och
tandgården låg högt. Hans mun var mycket ful och likval var han den
ståtligaste härman.” Skalden Gunnlög Ormtunga hade ljust hår och mycket ful
näsa, men säges ändock ha haft ett mycket godt utseende: han omtalas
också dessförinnan såsom skulderbred, stor och stark.
För öfrigt gäller om männen detsamma som om qvinnorna, att ljust
hår och ljus hy (och om möjligt blå ögon) ansågs som det vackraste. Svart
hår och svarta ögon höllos ej i så godt anseende, såsom synes, när det om en
af den ofvannämde Skarphedens bröder står: “han hade svart hår och
svarta ögon och var ändock vänare att se på än Skarpheden.”
Det anförda må vara nog för att visa, att de gamle funno manlig
fägring nästan liktydig med reslighet och styrka. Och ofta var den manliga
kraften utbildad i en viss riktning. Många framhållas som goda simmare;
“han sam som sälen,” är ett vanligt uttryck. Många voro oöfvervinneliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
