Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“riktig fästman” och de förlofvade benämndes sedan af bekanta och
anhöriga för “govänsfolk.”
Nu rustades till bröllop icke blott i bröllopsgården, utan hos alla dem,
hvilka voro bjudna till gäster, och som måste medhafva rikliga “förningar.”
För att emottaga förningarna utsågos dagen* före bröllopsdagen tre hustrur
af värdfolkets bekanta, hvilka kallades “matstill-gummor” hvilka det jemväl
ålåg att ordna de rikliga håfvorna, på ett för gifvarne tillfredsställaude sätt,
på bröllopsbordet.
Till kyrkan, der vigseln förrättades på söndag, färdades “brudföljet,”
så väl män som qvinnor; till häst, bruden med förgyld silfverkrona på
huf-vudet och.klädningen öfversållad med glitterprydnader, samt brudgummen
klädd i den vanliga sockendrägten. I äldre tider voto Delsbo-brudgummarne
på denna sin högtidsdag iklädda en lång, vid prestkappa och — prestkrage,
men denna opassande kostym afskaffades genom ett sockenstämmobeslut i
början af 1760-talet. Efter gudstjenstens slut undfägnade bruden på
kyrkogården dem af socknens jäntor, hvilka slutit sig till stassen vid inträdet i
kyrkan, men ej voro bjudna till bröllopet.
Under det brudskaran var i kyrkan dukades borden i bröllopsgården
och stöda vid gästernas hemkomst dignande under bördan af brödtrafvar,
osthögar, halfpunds smörklimpar, ostkakor och smörtårtor, hvilka
sistnämnda understundom hade ända till fem fots tvärmått. I samma
storslagna stil serverades öl och dricka, som inbars i ärnbar och såar. När efter
ett ofantligt kruserande gästerna ändtligen sutto kring bordet, upptog
pre-sten en lämplig p^alm, hvarefter brudsvennerna läste bordsbönen. Sedan
måltiden pågått några timmar med den afundsvärda matlust, som endast ett
naturfriskt folk förmår utveckla; öfverlemnade de närvarande sina
“brud-gåfvor” till de nygifta, hvilka gåfvor högtidligen “lystes” eller uppnämndes
af den tjenstförrättande presten.
Efter middagen begynte dansen. Sedan denna pågått en stund, aftogo
de danslystna jäntorna skor och strumpor, för att så mycket ledigare kunna
svänga om. Under tiden bolmade alla karlarne, från presten till den minsta
pojke, “Chandeloupe” och “Röda tuppen” ur små kritpipor, hvilka
kringbjö-dos af brudgumen och ej ens lemnades under dansen. När spelmannen
gjorde eu paus för att förfriska sig eller grunda på en ny “låt,” fortsatte de
dansande i sakta mak sin rund kring golfvet, men när “fejlan” åter ljöd,
ökades takten och glädjen stod högt i tak.
Hela tiden bröllopet räckte, hvilket i bland kunde vara sex till sju
dagar, undfägnade brud och brudgum gästerna hvar morgon på sängen med
bränvin och hvetebröd. Söndagen efter bröllopet infann sig brudstassen
åter i kyrkan, för att bruden skulle “sitta ungmor” och “hofvera,” d. v. s. i
någon gård nära kyrkan undfägna alla, hvilka ihågkommit henne med
gåfvor men icke varit bjudna på bröllopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
