Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het kunde återgifva de. med de gamla psalmerna införlifvade, herrliga
tonerna.
Efter hand tillkommo flera nya både psalmböcker och psalmer, de
senare mest öfversättningar och bearbetningar af tyska sånger; men ännu
hade svenska kyrkan ingen gemensam, offentligt antagen psalmbok. En
sådan var emellertid ifrigt efterlängtad, enär olika psalmböcker brukades ej
blott i olika stift, utan i olika församlingar.
Bland dem, som lifligast uppfattade behofvet af en fullständig, för
svenska kyrkan gemensam psalmbok, var biskopen i Skara, Jesper Svedberg.
Efter allvarliga öfverläggningar i ämnet med arkiatern Urban Hjärne,
superintendenten i Visby Isr. Kolmodin, prosten i Mora Jakob Boethius m. fl.,
gjorde han 1691 anmälan härom hos konungen och erhöll uppdrag att gå i
författning om det vigtiga verkets utförande. Lyckligtvis egde Sverige vid
denna tid en mängd högt begåfvade psalmsångare, såsom: Arrhenius,Brask,
Lagerlöf, Ollon/Spegel m. fl., hvilka villigt lemnade sitt understöd, så att
Svedberg redan 1693 kunde framlägga ett förslag med 483 psalmer. Den
nya psalmboken gillades af teologerna i Upsala, äfvensom af presterna vid
1693 års riksdag, hvarefter hon med konungens samtycke utgafs af trycket.
Men nu uppträdde flere kyrkans män med anmärkningar mot densamm^
hvilka anmärkningar ledde derhän, att sjuttio af psalmerna blefvo uteslutna,
så att den psalmbok Carl XI slutligen, 1695, stadfäste blott innehöll 413
nummer. — Melodierna till dessa utarbetades och ordnades af professorerna
i Upsala, Olof Rudbeck och Harald Valerius; den påbjudna psalmboken
fortfor att vara gällande till år 1819.
I den mån språket utbildades och den vittra smaken fick en ny
riktning, började röster höja sig mot formen i många af de gamla psalmerna.
År 1763 tillsatte regeringen en komité, bestående af hufvudstadens
kyrkoherdar med pastor primarius, Göran Schröder, till ordförande, i ändamål att
öfverse och omarbeta den Svedbergska psalmboken. Det psalm boksförslag,
komiterade afgåfvo, lyckades emellertid icke tillvinna sig något bifall.
Detsamma blef förhållandet med den “prof-psalmbok,” hvilken, utarbetad
under tillsyn af domkapitlet i Upsala, utkom till jubelfesten år 1793.
Under den följande tiden uträttades ingenting annat, än att åtskillige
författare, såsom professorna Odmann och Dahl, kyrkoherdarne, sedermera
biskoparne, Franzén och Wallin, samt rektorn vid Carl berg, Mik. Choræus,
enskildt utgåfvo sina psalmförsök. År 1811 nedsattes under ärkebiskop
Lindbloms ordförandeskap en psalmbokskoinité, som efter tre års arbete
af-gaf ett förslag till förbättrade kyrkosånger. Den djupt religiösa ande, som
utmärker den gamla psalmboken, hade i det nya förslaget fått vika för en
ordståt, som ej tillfredsstälde det allvarligt kristliga sinnet, hvadan förslaget
möttes med allmänt ogillande. Då tog Johan Olof Wallin den stora saken
om händer. Med biträde af ett par förtrogna utarbetade han och lät trycka
ett särskildt förslag till psalmbok, hvilket utkom 1816 och helsades med
allmänt bifall. Efter förnyade granskningar och sedan några ändringar blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
