Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte, eftersom gärdsgården var bygd, och Lars Anders aldrig haft något
annat att träta med Jan Anders om. När derför Brita Stina kom och sa1 åt
honom, att det ändå var synd, om barnen skulle gå olyckliga i hela sitt lif
för den usle gärdsgårdens skull, så gaf Lars Anders med sig och knogade en
vacker dag af till Jan Anders. För resten visste han, att Jan Anders hade
fyrkar på kistbotten, och dem ville inte Lars Anders låta gå ur slägten.
Det var många år se’n Lars Anders och Jan Anders hade talt med
hvarandra, och derför var det inte fritt för, att Lars Anders gick och
funderade på, hvad han skulle säga sin granne. Och när han tänkte på, hur han
och Brita Stina i sin tid hade basat Jan Anders, så var han heller inte rätt
säker på, hur han skulle bli mottagen. Men strunt värdt, tänkte Lars
Anders, jag kan inte få mer än smörj, och så klef han in till Jan Anders och
hel sade.
Nu var händelsen den, att Jan Anders hade fått reda på, att det var
något mellan hans dotter och Lars Anderses pojke. Och det tyckte han
passade bra, eftersom egorna lågo hvarandra så nära. Och blefvo barnen väl
gifta, så kunde de ta ner gärdsgårdarna igen, om de ville, så sluppo
socken-boarna ha det att grina åt. Ta första steget ville han ändå inte, eftersom
det var han, som fått stryk och blifvit utsparkad. Men när han fick se Lars
Anders stiga in genom dörren, blef han riktigt glad, och det var inte långt
ifrån, att han hade stigit upp och tagit Lars Anders i hand.
Men så kom han ihåg, att de voro ovänner, och derför satt han qvar
vid bordet och bara nickade.
“Goddag,” helsade Lars Anders.
“Goddag,” sade Jan Anders. “Och stig fram och sitt.”
Lars Anders satte sig. Och så kom det fram gökar. Jan Anders’
gumma, Karolina, bar sjelf fram dem.
När de så hade setat en stund och talat om väder och vind, så tog Lars
Anders i med sjelfva saken.
“Det är allt dumt, att du och jag ska’ vara ovänner,” sa’ han.
“Ja,” det tyckte Jan Anders också. Han höll fram näfven, och Lars
Anders slqg till, och så togo de sig en gök på den saken och komnio
ofver-ens om, att de skulle aldrig mer tala om de usla gärdsgårdarna.
“Si, nu är det så,” sade Lars Anders, “att min pojke har gått och
blifvit kär i din flicka Och derför tyckte jag, att jag kunde gerna gå hit och
tala med dig om den saken.” *
“Ja,” mente Jan Anders, “det kunde nog passa bra.”
“Si, jorden ligger så bra,” sade Lars Anders.
“Den gör det, förstås,” sade Jan Anders.
“Och efter vi nu inte längre är ovänner, så kunde du väl inte ha något
emot det.”
“Nej det kunde jag inte förstås,” tyckte Jan Anders. “Eller hvad
säger du, Karolina?”
Ja, Karolina tyckte också, att det var bra. Och så skickade de efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
