- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
87

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jag får ändå aldrig Karolina, så länge den här gärdsgården står. Men nu
har jag satt mig i sinne1 på, att jag ska1 henne.”

“Låt bli, pojke,” skrek Lars Anders. “För annars får du stryk, så
gammal du är.1’

“Jag tar inte stryk nu längre,” tyckte pojken. “För jag är allt så å
stark som I, jag, far.”

Lars Anders stod och såg på, hur pojken högg. Och som han stod der
och inte visste, hvad han skulle ta sig till, så tänkte han, att om
pojken ref ner hans gärdsgård, och Jan Anderses gärdsgård stod qvar,så skulle
Jan Anders få öfvertaget och skratta åt honom. Och derför sa1 han
som så:

“Låt bli och hugg nu, Kalle, så ska1 jag gå och fria hos Jan Anders
en gång till.”

“Ja, men då vill jag följa med,” tyckte Kalle.

Och så blef det också.

Lars Anders tog sonen med sig och gick till Jan Anders. Och den
gången blef det uppgjordt utan gräl eller slagsmål, och Kalle gifte sig med
Jan Anders1 dotter och det blef bröllop, som stod i mantal. Lars Anders
och Jan Anders blefvo gamla och togo undantag. Och så blef det Kalle,
som styrde för begge gårdarna.

Men knappt hade han blifvit herre på täppan, förr än han tog ut alla
drängarna och ref ner båda gärdsgårdarna. Ty Kalle påstod, att efter
giftermålet behöfde ingen skilja hviirken på kalfvarna eller mjölken, och för
resten såg det så galet ut för folk, om de gamla stängslena stodo qvar. Den
dagen var det nära, att Lars Anders hade flugit på Jan Anders, och det hade
blifvit slagsmål mellan svärfäderna. Men på q väl len sa1 Kalle åt dem, alt
nu hade de ingenting att kifvas om längre. Han körde hem hvar sin
gärdsgård åt dem, och det räckte till vedbrand åt båda undantagen för hela
vintern. •

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0822.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free