Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig dock derifrån genom det att en bricka, kallad “Hnefi,” var vigtigare än
de öfriga och utöfvade sitt inflytande på spelets gång.
Slutligen fanns ett gammalt spel, som benämndes "Hrottafl,” som
sannolikt var det samma som det ännu brukliga “räfspelet.” Att man i
forntiden i dessa tankspel trott sig spåra inflytande af “•tur” och “otur” och
liksom ännu många spelare i densamma anat något reelt, hvars makt man
genom hvarjehanda påhitt trott sig kunna bryta, visar sig under den kristna
medeltiden i bruket att för vinnande af lycka i taflspel inrista på sina
spelbrickor i runor något helgons namn samt “läsa Pater ?ioslcr till S:t
Olafs ära.”
Högst af hemmets tidsfördrif älskades dock “vitterleken,” sången och
“sagotäljandet.” Någon man med öfvad talgåfva och god kunskap om
forntid och samtid uppträdde och förtäljde visa mäns sägner om forntida
tilldragelser, eller framstälde, sammanbundna till ett helt, de i omlopp varande,
af kunniga personer inhemtade berättelser om samtida höfdingars och
stor-verksmäns bedrifter och handlingar samt de i samband dermed stående
märkliga händelser. Hvar dessa blifvit af skalderna besjungna inströddes
deras sånger såsom hufvudstöd för berättelsen, ty sångerna betraktades
såsom fornminnenas renaste källa, emedan de genom stafvelsemåttet,
rimbok-stäfverna samt alla egenheterna af den fornnordiska skaldekonsten tiderna
igenom bibehållit sig mest oförändrade. I dem voro emellertid blott sjelfva
hufvuddragen af händelsen uppfattade. Sagoförtäljaren utvidgade efter
muntliga öfverlemningar det, hvad skalden blott med korta drag antydt,
utförande i en hel tafla hjeltens hela lefnadslopp och kedjan af händelsernas
gång. Detta gjorde han med mycken skicklighet, så att han åt teckningen
gaf färg och lif, höll de åhörandes uppmärksamhet spänd och dermed tillika
förenade sanningens trovärdighet. Såsom sådan var sagoförtäljaren, lika
med skalden, en öfverallt välkommen gäst. Så högt älskades och
värderades dessa vittra öfningar, att den, som gencm kunskaper af denna art odlat
sitt förstånd och riktat sitt minne med talrika qväden eller sagor om
forntida eller samtida tilldragelser, helsades för “Frodr” eller “Frædimadr,” en
vis, kunnig man, ärenamn, som gaf icke mindre anseende än det af krigiska
bragder. I allmänhet egde våra förfäder stor förmåga att klart och redigt
framföra sina tankar och att uttrycka sig med styrka; de satte värde derpå,
att man visste väl lägga sina ord; de älskade vältalighet, ocli der mycket
berättas och berättelsen är ett älskadt samqvämsnöje, utbildas äfven
talekonsten. Både sagorna och våra gamla lagar vittna om den rikedom på
uttryck, de gamles språk egde, och utan bildning är ej det folk, hos hvilket
språket nått en sådan grad af utveckling. Genom dem och hågkomstens
bevarande af högsinta fäders berömda handlingar stämdes sinnena för
mottagandet af stora, mäktiga intryck och sattes alla ädlare menskliga begär i
rörelse. Sagan och sången framkallade civilisationens morgon, och de
verkade med makt på folkets förståndsodling och sedliga bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
