Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen och folket, det senare genom sin
fullmäktige, riksdagen, äro efter detta de ensamme
innehafvarne af statsmakten. Men nu visar det sig, att
den senare ännu ej är sin ställning vuxen, och att
författningen i afseende på ständernas andel i makten
äger luckor, som först en dyrköpt erfarenhet skulle
fylla. Den ena af dessa luckor är, att riksdagen ej
skall på bestämda tider sammankomma. Väl hade
redan år 1660 för Förmyndarestyrelsen efter Karl X
stadgats, att ständerna skulle hvart tredje år samlas.
Men när Karl XI själf öfvertog styrelsen 1672, ansågs
detta stadgande icke längre gälla; och det
förhållandet, att kallelse till riksdag betraktades som ett besvär,
gjorde, att man ej ogärna såg nämnda stadgande
bortfalla. Den andra luckan var frånvaron af fasta
bestämmelser rörande lagstiftningen. Landslagen
innehöll så godt som intet härom. Därför kunde Karl
XI efter en förfrågan hos Ständerna om sin
befogenhet härutinnan 1682 utsträcka den af ålder Konungen
tillkommande lagstiftningsrätten ganska mycket efter
behag. Och då nu rådet var aflägsnadt från
ärendena, stodo konung och folk åter som i heden tid
oförmedladt emot hvarandra, den förre emellertid
utrustad med den nyare tidens alla maktmedel uti
förvaltning och en vidsträckt ekonomisk lagstiftning.
Maktförhållandet mellan konung och folk var redan
härigenom helt olika. Men värre skulle det bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
