Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligt nog, hvem som här är den rätte suveränen.
Ständerna hafva ensamme beslutit öfver författningen och
däri stadfäst gränserna mellan sin makt och konungens
makt samt först därefter erbjudit hertig Carl kronan.
Det är det omvända förhållandet mot det, som
förekommer vid de oktrojerade författningarnas antagande,
då konungen af sin makt öfverlämnar vissa delar åt
folket och riksdagen.
Man kunde för den skull, om man så ville, kalla
1809 års regeringsform en af folket oktrojerad
författning. Dock passar icke denna föreställning om den
ende suveränen, som frivilligt inskränker sin makt till
förmån för andra makthafvare, samman med de svenska
åskådningarna. Folket är faktiskt den rätte suveränen,
emedan folket är evigt, under det att konungaätterna
dö ut och växla; men rättsligen betraktas båda, folk
och konung, som likvärdiga makter uti staten. Detta
är historiskt sedt en fiktion, men författningsenligt en
realitet. Ty maktens delning så vidt möjligt i lika
delar mellan de två, konung och folk, är
författningens genomgående tanke. Den har fått ett
synnerligen klart och prägnant uttryck uti dessa
inlednings- och afslutningsord, men den återkommer, såsom vi
skola se, uti hvarje del af den svenska författningens
byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
