Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förvandla det till ett organ för partistyrelse utan
att göra det handlingskraftigare och mera skickadt att
motstå riksdagens påträngande. Att detta icke lyckats
är allbekant. Men anledningen härtill ligger, utom
uti de sedan 1866 årligen återkommande riksdagarne,
i en annan reform, för hvilken statsrådets medlemmar
varit föremål. År 1860 öppnades tillträde för
statsråden till riksdagens förhandlingar utan att där äga säte.
Ändamålet med denna nyhet var att underlätta
förbindelsen mellan de båda makthafvarne, konung och
riksdag, samt sätta regeringen i stånd att inför stånden
(kamrarne) försvara sina äskanden och förslag. Denna
förmån var dyrköpt. Ty den omedelbara verkan däraf
är, att den verkställande makten allt mer förlorar den
nödiga själfständigheten och blir beroende af
riksdagen. Reformen af 1860 strider i grunden mot den
svenska författningens anda och sakens natur. En
ministär, som icke förmår leda representationens
arbete, har intet där att skaffa.
Ännu mindre än de ofvan nämda hafva andra
reformer, huru viktiga de i och för sig må vara, förmått
inverka på författningens byggnad. Sådana äro de nya
kommunala inrättningarne af 1862, hvarigenom
menigheternas gamla själfstyrelse erhöll nya former, samt
kyrkomötets inrättande år 1863, som gaf den svenska kyrkan
en själfständig representation, och, märk väl, äfven
veto mot konung och riksdag i kyrkolagsfrågor. Detta
är åter ett fullt följdriktigt utslag af den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
