Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ärftlige monarken sattes en vald, ansvarig
president — det är jämte senatens sammansättning den
stora nyheten, som de yttre förhållandena och den
historiska situationen nödvändiggjorde. Att han
utrustades blott med suspensivt veto, var snarare ett
återställande af den konstitutionella monarkiens princip
än motsatsen, ty det veto, som Englands monark ägde,
hade redan då faktiskt förlorat sin kraft, medan de
villkor, som uppställdes för att ett kongressens beslut
skulle blifva lag emot den nye statschefens veto, gjorde
detta högst verksamt. Sammalunda upptogs visserligen
den engelska principen, att alla budgetfrågor skulle
först framläggas uti och behandlas af det nedre huset,
men den allt behärskande grundtanken om de olika
maktfaktorernas likvärdighet betog nämnda bestämmelse
all politisk verkan. Ty hvad som framför allt fastslogs,
var grundsatsen om de båda makthafvarnes,
presidentens och kongressens, och vidare inom denna om de
båda husens absoluta själfständighet och
maktfullkomlighet hvart inom sitt område. Det är King,
Commons and Lords, sedda med den tidens ögon, som
omplanterats i det fria Amerikas jord.
Dessa nu antydda stora yttre olikheter så väl som
de mindre, hvilka här och hvar förekomma, förhindra
sålunda icke, att den unga republikens författning och
Sveriges gamla monarki på grund af inre väsenslikhet
måste hänföras till en och samma författningstyp, den
dualistiska parlamentarismen. Ty de för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
