Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans råda i den svenska statsbyggnaden,
konung och riksdag. Och denna ändring, som
alltjämt fortgår, kommer ofelbart att återverka på själfva
rätten samt, om ej halt göres, till sist från grunden
omskapa vår författning. Detta är i och för sig
ägnadt att väcka djup eftertanke för att ej säga
bekymmer. Bekymmersammast är dock, att hela denna
omgestaltning sker oss själfva ovetande. Under en
mansålder käbblande om grundskatter och
indelningsverk och nu om rösträtt och rösträttsutvidgning, märka
vi icke, att vi dagligen arbeta på nedbrytandet af våra
fäders stolta verk utan förstånd på att skapa något
bättre. Men jag skall icke föregripa den följande
framställningen utan vänder mig till det, som i första
hand bör tagas i betraktande vid en framställning af
den svenska parlamentarismen, nämligen det sociala
underlaget för det politiska lifvet — partierna och
partibildningen.
Sverige har en gång ägt ett starkt utveckladt
partiväsen, såsom i det föregående är omnämdt. Det
karaktäristiska för frihetstidens partier var, att de
framför allt voro politiska meningspartier, kämpande om
regeringsmakten och utöfvande den hvar i sin tur.
Naturligen voro mångahanda personliga intressen
förbundna med denna partibildning och isynnerhet
under periodens senare skeden äfven sociala motsatser.
Men så hade det icke ursprungligen varit, något som
är så mycket märkvärdigare, som samhället i öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
