Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formella maktutöfningen, hvarifrån intet kan befria
honom, ger ifrån sig dess realitet. Han kan
nämligen utföra beslut, som han låter en annan för sig
diktera. Detta stämmer icke med författningens
mening och anda, men den kan ej hindra det. Under
inflytande af tidsandan och en underbar
vanföreställning om den svenska författningens natur, som efter
hand uppstått, har monarken på detta sätt allt mer
undandragit sig riksstyrelsens börda, öfverlåtande denna
åt statsrådet. Härigenom har detta väl icke formellt,
men i verkligheten erhållit en makt, som författningen
icke tillämnat detsamma, men som gör det till en
regering i egentlig mening. Denna utveckling vid
sidan om författningen har vidt gående följder.
I och för sig behöfde ej monarkens öfverlåtelse
af makten till statsrådet medföra någon menlig
inverkan på författningen eller lända riket till förfång;
tvärtom borde under vissa förhållanden sådant endast
vara till gagn. Men olyckan är, att statsrådet af skäl,
som ofvan angifvits, allt mer råkat i beroende af
riksdagen. Har nu konungen bakom grundlagens rygg
så att säga öfverlåtit sin makt åt statsrådet, så drager
dettas subordination under riksdagen med
nödvändighet konungamaktens med sig. Det jämviktsförhållande
mellan de båda makthafvarne, konung och riksdag,
som enligt 1809 års författning utgör hörnstenen uti
hela det nya statskicket, rubbas ohjälpligen härvid.
Detta är den stora djupgående förändring, som hotar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
