Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår författning, och af hvilka de ofvan (s. 186 ff.)
berörda maktförskjutningarna endast äro yttringar. Den
förste makthafvaren i staten, konungen, är på väg att
tillika med statsrådet blifva underordnad under
riksdagen. Det berättigade i denna farhåga visar sig bäst,
om man jämför konungens makt, sådan den faktiskt
gestaltat sig, på de områden, där riksdagens
inflytande kan i fullt mått göra sig gällande, med den
makt han alltjämt besitter på de områden, dit detta
inflytande ej når, såsom utrikespolitiken, däri
inbegripet förhållandet till Norge. Hithörande ämnen kunna
ej gärna bli föremål för enskildes initiativ och
motioner, och likaså äro protokollen öfver utrikesärenden i
regeln undandragna konstitutionsutskottets granskning.
Därför har konungen på detta område orubbadt
bibehållit den själfrådighet, som författningen tilldelar
honom. Detsamma är fallet med ämbetenas besättande,
som äfvenledes ligger utanför riksdagens räckvidd i
skydd af R. F:s § 90. Men i allt annat är den
förste makthafvaren i riket på färd att via statsrådet böja
sig under den andre. Därmed rubbas själfva
grundlaget för den bestående författningen.
Inför denna utveckling spörjer man
ovillkorligen: huru har den kommit, och hvilka äro de i
densamma verkande krafterna? Att statsrådens förut
omtalade tillträde till riksdagens förhandlingar haft sin
stora andel häri, är uppenbart. Men denna andel är
af mera negativ än positiv art. Därigenom har vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
