Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan personligt ingripande öfverlämna åt statsrådet att
i hans namn efter eget skön styra riket. Och å
andra sidan har statsrådet låtit sitt skön allt mer
underordnas riksdagens. Det är denna dubbla
missuppfattning af monarkens och regeringens uppgift, som
vållat allt.
Å monarkens sida är ett sådant missförstånd lätt
förklarligt och närmast uttryck af en fullt lojal önskan
att foga sig efter tidsförhållandena. Dessa fortskrida
nämligen, såsom i det föregående framställts, mot
demokratiska styrelseformer. Utvecklingen går från
envälde genom konstitutionel monarki till parlamentarism.
Man förstår lätt, huru under intrycket häraf, och då
författningens egendomliga karaktär ej var klart insedd,
de lojale och samvetsgranne monarker, som under det
nya statsskicket suttit på Sveriges tron, kunde förledas
att på sig tillämpa den bekanta satsen: le roi règne,
mais ne gouverne pas. De hade för öfrigt en
särskild anledning därtill uti den omständigheten, att i
det andra land, hvars krona de bära, Norge, denna
grundsats måste följas. Blott alltför lätt öfverfördes
den tankegång, som bör leda den norske konungen,
på den svenske, då dessa båda juridiska personer
möttes i samma fysiska person. Men nämnda grundsats
liksom Norges författning tillhör
kabinettsparlamentarismens statsskick. Det var alltså denna statsform,
man hade för ögonen och hvars ledande tankar man
tog till rättesnöre, förglömmande att Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
