Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
Då jag en afton vid hemkomsten från ett besök hos
min vän Jephson underrättade min hustru om att
jag ämnade skrifva en roman, föreföll hon mycket
tilltalad af denna plan. Hon sade sig ofta ha undrat,
hvarför jag aldrig förr kommit på den idén. »Tänk bara»,
tillade hon, »huru dumma alla romaner äro nu för tiden;
jag är alldeles öfvertygad om, att du skulle kunna
skrifva en bra roman.» (Säkerligen var det Ethelberthas
afsikt att säga mig en artighet, men hon uttrycker sig
ibland så märkvärdigt osammanhängande, att hennes
mening blir något dunkel.)
Men när jag talade om för henne, att min vän
Jephson skulle bli min medarbetare, lät hon höra ett
långdraget, misstroget: »Å», — och när jag vidare
förklarade att äfven Selkirk Brown och DerrickMac Shaugnassy
skulle medverka, upprepade hon detta »Å» i en ton,
som icke lämnade något tvifvel öfrigt om att hennes
intresse för saken helt och hållet försvunnit.
Jag tror, att vår utsikt till framgång minskades
betydligt i Ethelberthas ögon därigenom, att mina
tre medarbetare voro ungkarlar. Hon har nämligen en
mycket stark fördom mot ungkarlar såsom klass
betraktade. Om en man inte har tillräckligt förstånd
för att vilja gifta sig, eller om han, trots sin goda vilja,
icke lyckas skaffa sig en maka, så anser hon, att detta
antingen tyder på bristande begåfning eller också
på moraliskt fördärf. I förra fallet är dess offer odug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
