Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 76 -r
Det var en gång en klok gräshoppa och en dåraktig
myra. Under hela den varma, ljusa sommaren roade
sig gräshoppan bland sina kamrater ute i gröngräset
ocli lefde kräsliga af blad och daggdroppar, knarrade
och sjöng dagen lång och bekymrade sig icke om
morgondagen.
Men så kom den kalla vintern, och när gräshoppan
såg sig omkring, märkte hon, att hennes vänner,
blommorna, lågo vissnade och döda, och af detta slöt hon,
att hennes egen korta lefnadstid nalkades sitt slut.
Då gladdes hon åt, att hon varit lycklig och icke
förspillt sitt lif. »Det har varit kort», tänkte hon, »men
det har varit gladt, och jag tror att jag har gjort det
bästa bruk däraf. Jag har svärmat i solskenet, jag liar
låtit mig bäras af den milda luften, jag har njutit af de
gröna bladens saft. Jag har gjort hvad jag kunde. Jag
har bredt ut mina vingar, jag har sjungit min sång. Nu
vill jag tacka Gud för de soliga, glada dagar, som gått,
och sedan dö nöjd.»
Vid dessa ord kröp hon in under ett gulnadt blad
och beredde sig att möta sitt öde på ett sådant sätt som
alla modiga gräshoppor böra göra, och en liten fågel,
som i detsamma flög förbi, tog försiktigt upp
gräshoppan i sin näbb och begrof henne.
Men när den dåraktiga myran såg detta, yfdes hon
och tänkte med fariseisk egenkärlek: »Hvad jag bör
känna mig tacksam öfver att jag varit flitig och
omtänksam och inte såsom denna stackars gräshoppa.
Medan hon fladdrat från blomma till blomma och njutit
af tillvaron, har jag arbetat strängt för att samla förråd
till vintern. Nu är hon död, och jag håller på att göra
det varmt och bekvämt åt mig i mitt lilla bo, där jag
samlat mat för hela vintern.»
Men knappt hade hon tänkt detta, förrän
trädgårdsmästaren kom med sin spade och jämnade med marken
den lilla kulle, i hvilken hon bott, ocli lämnade henne
själf död bland ruinerna.
Då kom samma vänliga lilla fågel, som begraft gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
