- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
77

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 77 -r

hoppan, och begrof äfven myran, och då detta var gjordt,
sjöng han en liten visa, hvars moral innefattades i orden:
»Gläd dig åt lifvet i dina unga år,
plocka dess rosor, snart det förgår!»
Det var en mycket vacker och mycket klok sång,
och en man, som lefde på den tiden och som älskade
fåglarna, så att de lärt honom sitt språk, fick
lyckligtvis höra sången och tecknade upp den, så att alla kunna
få läsa den ännu i dag

Men till olycka för oss är ödet en sträng härskarinna,
som inte har någon -sympati för vår kärlek till rosor.
»Stanna inte och plocka blommor nu, min kära vän»,
ropar hon med sin skarpa, retliga stämma, i det hon
griper oss i armen och drar oss tillbaka till den dammiga
landsvägen, »i dag ha vi inte tid med sådant. I
morgon komma vi tillbaka samma väg, och då kunna vi
plocka dem.»

Och vi följa henne, men om vi ha aldrig så liten
erfarenhet af lifvet, så veta vi, att vi troligtvis
aldrig komma dit igen och att, äfven om vi göra det,
så skola rosorna då vara vissnade.

ödet ville inte höra talas om att vi skulle få en
lustbåt den sommaren — hvilken var ovanligt vacker —
men lofvade oss, att om vi voro snälla och sparsamma,
skulle vi få en nästa år. Och Ethelbertha och jag, som
voro oerfarna och förtroendefulla barn, nöjde oss med
detta löfte och trodde på dess uppfyllelse.

Så snart vi kommo hem, underrättade vi Amanda
om vår plan. I detsamma som Amanda öppnade
dörren för oss, ropade Ethelbertha emot henne:
»Kan Amanda simma?»

»Nej, frun», svarade Amanda utan att visa minsta
nyfikenhet rörande anledningen till denna fråga. »Jag
har aldrig känt mera än en flicka, som kunnat simma,
och hon drunknade.»

»Då får Amanda skynda att lära sig», fortfor
Ethelbertha, »ty hädanefter kommer Amanda inte att kunna
gå ut och gå med sin fästman; nu få ni simma ut i stäl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free