Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 79 -r
raent — nej, det vill hon inte. Hon vill inte bli
öfver-körd eller omkullvält.»
Stackars Etlielbertha’ Jag kan aldrig glömma,
huru förtviflad hon var. Det var bristen på förtroende,
som sårade henne mest.
Men detta är minnen från andra tider ocli har inte
det allra minsta att göra med de dagar, som jag nu
håller på, eller rättare, borde hålla på att beskrifva.
Det är mycket illa af en författare att gå från ämne till
ämne, och denna alltmera tilltagande syndavana kan
icke nog klandras. Därför vill jag också sluta ögonen
för alla andra minnen och försöka att se endast den
lilla, hvit- ocli grönmålade lustbåten, som var
skådeplatsen för våra fortsatta gemensamma litterära
arbeten.
På den tiden byggdes icke lustbåtar efter samma
proportioner som Mississippiångare, men vår båt var
mycket liten äfven för denna primitiva tidsålder.
Mannen, af hvilken vi hyrde båten, beskref den såsom
liten och nätt. Mannen, åt hvilken vi efter första
månaden försökte att i vår ordning hyra ut den,
förklarade, att den var »eländigt» liten, och i våra bref
motsade vi visserligen detta omdöme, men i vårt
innersta hjärta måste vi gifva honom rätt.
Till en början utgjorde dock dess storlek — eller
rättare brist på storlek — ett af dess förnämsta behag i
Ethelberthas ögon. Sådana fakta som att man stötte
hufvudet i taket, om man steg något för häftigt upp ur
sängen, och att det var omöjligt för en stackars karl
att sätta på sig sina byxor någon annanstädes än i
salongen, betraktade lion såsom det lustigaste skämt.
Men att lion själf var tvungen att taga en spegel
och gå upp på taket, när hon skulle kamma sitt långa
hår, det fann hon inte fullt så komiskt.
Amanda fann sig med sitt vanliga, filosofiska lugn
i sin nya omgifning. Då lion fick veta, att det, som hon
ansett vara linneskåpet, i själfva verket var hennes
sofrum, förklarade hon, att det åtminstone hade en fördel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
