Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 -r
hon behöfde aldrig riskera att falla ur sängen, emedan
det icke fanns någonstans att falla. Och när vi visade
henne köket, sade hon, att hon tyckte om det af två
orsaker. Den ena var, att hon kunde sitta midt i
rummet och nå allting, den andra var, att ingen annan kunde
komma in i köket, medan hon var där.
»Ja, ser Amanda», sade Ethelbertha, »vi komma
hufvudsakligast att vistas utomhus.»
»Det lär nog också bli den lämpligaste platsen»,
svarade Amanda.
Ja, om vi blott hade kunnat lefva litet mera i fria
luften, så skulle kanske lifvet ombord blifvit ganska
trefligt, men vädret lade ett alldeles bestämdt hinder
härför. Under sex af veckans sju dagar var det
omöjligt för oss att göra annat än titta ut genom fönstret
och känna oss tacksamma för att vi hade tak öfver
hufvudet.
Jag har varit med om regniga somrar både förr och
senare, och jag har genom en bitter erfarenhet lärt mig
inse faran af att lämna Londons skydd vid hvilken tid
som helst mellan första Maj och trettioförsta Oktober.
I själfva verket är min föreställning om landet förenad
med minnet af långa, ledsamma dagar, under hvilka det
regnat oafbrutet, och bedröfliga kvällar, tillbragta i
andra människors kläder. Men aldrig har jag varit med
om, och jag ber till himlen morgon, middag och kväll,
att jag aldrig mera måtte få vara med om, en sådan
sommar, som den vi genomlefde (ehuru vi verkligen
emellanåt ansågo det omöjligt) ombord på denna fördömda
lustbåt.
Om rnornarna brukade vi vakna vid att vattnet
trängde in genom fönstret och rann ned i våra sängar,
och då vi stigit upp, var vår första åtgärd att torka upp
i salongen, så att vi skulle kunna vistas där utan att
bli våta om fötterna. Efter frukosten försökte jag
arbeta, men regnet, som smattrade öfver mitt hufvud,
jagade hvarenda tanke på flykten, och efter ett par
timmars fåfänga ansträngningar kastade jag bort min penna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
