Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 128 -r
saker». Jag antog naturligtvis, att han måtte ha varit
allra minst en sjöröfvare, och betraktade honom därför
med bäfvan, uppblandad med en viss hemlig beundran.
Hvaruti hans last än bestått, så hade han
emellertid blifvit räddad därifrån genom sin hustru, ett långt,
magert fruntimmer med ett högst frånstötande yttre,
men otadliga grundsatser.
En dag besökte han oss af en eller annan anledning,
och då jag under några minuter blef lämnad ensam med
honom, begagnade jag mig af tillfället att personligen
interviewa honom i frågan.
»Ni var ju mycket elak förr, inte sant?» frågade jag,
i det jag lade särskild tonvikt på förr. Jag ansåg mig
nämligen på detta sätt bryta udden af en fråga, som
eljes kunde ansetts obehaglig.
Till min stora öfverraskning upplystes hans
skrynkliga ansikte af ett uttryck af skamsen stolthet och i
detsamma undslapp honom ett ljud, som jag försökte
tro vara en suck, men som lät misstänkt likt ett
belåtet skratt.
»Ja», svarade han, »jag har allt varit en stor filur
i mina dagar.»
»Ja, men nu är ni ju snäll?» fortfor jag.
»Ja då», svarade han, i det hans ansikte återtog
sitt vanliga melankoliska uttryck. »Jag är en brand,
som ryckts ur elden. Det är inte mycket ondt
i Deacon Sawyers nu för tiden.»
»Och det var er hustru, som gjorde er snäll, inte
sant?» fortfor jag fast besluten att, när jag väl börjat
förhöret, skaffa mig upplysning i första liand rörande
alla punkter.
Då jag nämnde hustruns namn undergick hans
ansiktsuttryck åter en plötslig förvandling. Han såg
sig försiktigt omkring åt alla sidor, tydligen för att
öfvertyga sig om, att ingen annan än jag kunde höra
honom, och därefter lutade han sig ned och liväste i
mitt öra följande ord, som jag aldrig glömt, emedan
de präglades af en ovanlig uppriktighet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
