- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
164

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 164 -r

styrde sina steg mot restauran ten, och jag smög mig
efter honom. I dörren mötte han en af sina såta
vänner.

»Hvar har du gjort af Lisa?» frågade denne.

»Jag kan inte stå ut med henne», svarade han; »hon
äcklar mig. Nu kan du försöka din lycka med henne.»

Hans vän försvann i riktning mot Lisa, och Joe
trängde sig in i restauranten, under det jag fortfarande
höll mig bakom honom. Ju längre jag observerade hans
ansikte, desto mera fann jag att han liknade min
öfverlägsne vän Joseph, och som han nu var ensam, beslöt
jag att tilltala honom.

Han stod lutad mot disken och beställde en whisky,
då jag slog honom på axeln. Han vände på hufvudet,
och i samma ögonblick som han såg mig, blef han
alldeles hvit i ansiktet.

»Herr Joseph Smythe, eller hur?» sade jag med ett
småleende.

»Hvem är herr Joseph Smythe?» frågade han hest.
»Mitt namn är Smith, och jag är inte någon förbannad
Smythe. Hvem är ni? Jag känner er inte.»

Under det han talade, hvilade mina ögon på en
egendomligt arbetad indisk guldring, som han bar på sin
vänstra hand. Man kunde omöjligt misstaga sig på
den ringen; den hade vid mera än ett tillfälle gått laget
rundt i klubben och förevisats såsom något alldeles
egendomligt i sitt slag. Han följde riktningen af min blick,
brast plötsligt ut i gråt, drog mig med sig till ett
obemärkt hörn af rummet och slog sig ned midt emot mig.

»Förråd mig inte, gamle vän», jämrade han sig, »låt
för Guds skull inte någon af gossarne här få veta att
jag är medlem af det där välsignade vaxkabinettet
i Saint James. Då skulle de aldrig mera vilja tala ett
ord med mig. Och håll mun om Oxford också, så är
du hederlig. Jag skulle inte för något pris i världen
vilja, att de finge reda på, att jag varit en sådan där
studentfåne.»

Jag satt stum af häpnad. Jag hade väntat att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free