Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 165 -r
skulle bedja mig hemlighålla Smiths, knoddens,
existens för den öfverlägsne Smythes bekanta, och i
stället var det Smith, som var dödligt rädd för att hans
kamrater möjligen skulle få höra talas om hans
identitet med den aristokratiske Smythe och till följd däraf
komma att säga upp bekantskapen med honom. Hans
uppförande förvånade mig på det högsta, men när jag
sedan kom att tänka närmare på saken, undrade jag
öfver mig själf, som kunnat vänta något annat än det,
som verkligen inträffade.
»Jag rår inte för det», fortfor han. »Jag är tvungen
att föra två helt skilda existenser. Under halfva mitt
lif är jag en inbilsk narr, som förtjänade att bli
ordentligt —»
»Och som», afbröt jag honom, »jag hört uttrycka sig
med det djupaste förakt om knoddar och dylika.»
»Jag vet det», svarade han med en röst, som
förrådde den djupaste rörelse, »ocli det är just detta, som
är så hårdt för mig. När jag är sprätt, föraktar jag mig
själf, emedan jag vet att under min finpolerade yta
gömmes en utpräglad knoddnatur, och när jag är knodd,
hatar jag mig själf, emedan jag vet, att jag i själfva
verket är en sprätt.»
»Men kan du då inte bestämma dig för endera af
dessa båda roller och hålla fast vid den?» frågade jag.
»Nej, det är just hvad jag inte kan», svarade han.
»Det är mycket underligt, men hvilkendera jag än är,
börjar jag alltid efter en månads tid att tröttna på mig
själf.»
»Det kan jag mycket väl förstå», mumlade jag. »Jag
skulle tröttna på fjorton dagar.»
»Jag har nu varit mig själf i tio dagar», fortfor han
utan att lägga märke till mitt inpass. »Men om en
fjorton dagars tid eller så skall jag en vacker morgon vakna
upp i min håla vid Mile End Road och se mig omkring
i rummet, titta på dessa kläder, som hänga på väggen,
och på det här lilla positivet (han klappade det ömt)
och bli röd i ansiktet som en pion. Då rusar jag upp ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
