Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205 -r
ut hälften så fort som cleii kom in. Det skulle dröja
ytterligare tjugufem minuter, innan vattnet blefve
tillräckligt högt för att han skulle kunna få ett fast tag
om kanten.
Han lade märke till huru högt upp vattnet hade
nått på stenmuren, och då han såg upp igen efter hvad
han tyckte vara en tidrymd af minst tio minuter, fann
han, att det höjt sig en half tum, om ens så mycket.
Ett par gånger ropade han på hjälp, men denna
ansträngning profvade alltför mycket hans redan förut
hårdt medtagna styrka, och det enda svar han fick
var det hundrafaldiga ekot från hans fängelsemurar.
Tum efter tum höjde sig vattenlinjen, men hans
styrka sjönk vida hastigare. Det föreföll honom, som
om hans inälfvor så småningom rycktes ut, och liela
hans kropp liksom ropade till honom att låta den sjunka
och hvila på bottnen.
Slutligen öppnade lians medvetslösa olyckskamrat
sina ögon och stirrade fånigt på honom, men slöt dem
åter med en suck. Men minuten därpå öppnade han
dem igen och såg länge och forskande på honom.
»Släpp mig», sade han slutligen, »annars drunkna
vi båda. Ni kan rädda er, om ni är ensam.»
Och vid dessa ord gjorde han en svag ansträngning
att slita sig lös, men den andre höll honom kvar.
»Håll er lugn, ni dåre!» hväste lian, »ty antingen
komma vi båda med lifvet härifrån, eller också gå vi båda
till botten.»
Den hemska kampen för lifvet fortgick nu under
tystnad, tills mannen slutligen såg stenkajen strax
ofvanför sitt hufvud och gjorde ett förtvifladt försök att
nå den. Han grep om den mecl fingerspetsarna, höll
den fast ett ögonblick, men föll sedan tillbaka med ett
plumsande och sjönk. Men strax därpå kom lian upp
igen och gjorde ett nytt försök. Denna gång lyckades
det honom att få ett ordentligt tag, och han liöll sig fast,
tills han fick se gräset på marken och de båda voro i
stånd att krypa upp på banken, där de blefvo liggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
