- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
159

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Natten före slaget. 159

schen fördröjdes genom öfvergången af Muldebron, och
klockan var redan sex på aftonen då man uppnådde
Wol-kau, en by belägen ungefär på halfva vägen mellan de
båda städerna. Här gjordes halt för natten, och
bivuak-eldarna tändes.

Genom fångar, som tagits under skärmytslingarna med
de kringsvärmande kroaterna, hade Gustaf Adolf fått veta,
att Tilly, sedan Leipzig på morgonen gifvit sig, med hela
sin 32,000 man starka här ämnade följande morgon bryta
upp från sitt fasta läger vid Möckern för att möta den
svensk-sachsiska hären. Han visste nu, att det måste
komma till batalj den 7, och redde sig genast därtill.

Sedan han samlat sina fältöfverstar omkring sig och
meddelat dem sin plan för morgondagen satte han sig till
häst och red, ledsagad af Horn, Baner och TeufTel, fram
genom gatorna mellan bivuakeldarna, där soldaterna med
ränseln till hufvudgärd redan utsträckt sig till nattens hvila.
De sprungo nu upp. Han tilltalade dem gladt och muntert,
sade dem, att han i morgon skulle föra dem mot fienden
och till seger; han visste, att de ej skulle svika sitt gamla
rykte för mod och mandom. Ett ändlöst jubel följde
honom då han red tillbaka till sin fältvagn, där han inbjöd
de tre generalerna att äfven taga plats. De samtalade
där länge om utsikterna för morgondagen, tills tröttheten
öfverväldigade dem och de inslumrade.

Tidigt på morgonen var det lif och rörelse vid
bivua-kerna. Eldarna släcktes, och hären uppställdes till marsch
i full slagordning, den svenska för sig och den sachsiska
för sig, ty så hade Gustaf Adolf öfverenskommit med
Arnim. Litade han ej på de honom okända sachsarna,
eller ville kurfursten och hans fältmarskalk på detta sätt
bevara ett sken af själfständighet? Kanske båda delarna.

Tillsammans utgjorde, som vi sagt, den förenade
hären en styrka af 33,000 man (22,000 svenskar och 11,000
sachsare). Den var sålunda med 1,000 man starkare än
fienden. Men då, som vi skola se, den sachsiska hären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free