Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
GENEVIÈVE.
skulle Jacques säga? Den tanken, den farhågan
beherskade allt annat.
Hon märkte, att en på samma bänk som hon
sittande karl sneglade på henne och gömde hastigt
pengarne i fickan. Det var första gången i sitt lif
hon kunde frukta att bli bestulen.
Hon steg skyndsamt upp och tog åter vägen
till hemmet. Gatan var tom, ty åskan, som mullrat
hela eftermiddagen, hade nyss brutit lös och jagat
en hvar till sitt. De båda gossarne väntade på
modern i porten, tryckande sig intill hvarandra, då
åsk-dundret närmade sig.
— Hvar är Geneviève? frågade den ene.
— Hos sin gudmor, svarade modern utan
tvekan, ty denna osanning hade redan en gång räddat
henne ur förlägenheten.
— Kommer hon snart igen?
— Det vet jag inte. Lemna mig i fred.
Barnen följde med modern upp och satte sig
nedslagna på det öfversta trappsteget. Båda funno
hemmet dystert utan Geneviève. De äldre syskonen
kommo från skolan, alldeles genomvåta af
åskregnet, fingo samma svar, men voro mindre lätta att
tillfredsställa dermed. På deras upprepade frågor
om denna gudmor, som man intill denna dag aldrig
hört talas om, svarade modern blott med en kort
tillsägelse om tystnad.
De lydde, men en sällsam känsla af obehag
hvilade öfver alla. Fru Marceau var upprörd och orolig
och såg ofta på klockan. Slutligen hördes manliga,
snabba och fasta steg i trappan, men då de kommo
närmare, igenkände hon, att det icke var hennes
äldste sons, och en viss nyfikenhet efterträdde det
förra oroliga uttrycket i hennes ansigte. En otålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
