Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
— Jag lemnar intet efter mig, sade han
halfhögt för sig sjelf, min flyttning är fort gjord och
kostar icke mycket.
Han vred om nyckeln och bar ner den till det
lilla kontoret, der värdinnan uppehöll sig.
— Ni lemnar oss på nytt, herr Savigny? sade
denna. Blir ni länge borta?
— Det vet jag inte.
Hon betraktade honom med en betydelsefull min.
— Om jag finge ge er ett råd, så vore det att
misstro era vänner.
— Det är ett råd, som jag säkerligen icke skall
följa . . . ehuru ni ger mig det i god afsigt, det är
jag viss om.
— Hör på, herr Savigny, hon hade närmat sig
och talade alldeles invid honom, under det hon såg
honom in i ögonen, andra än ni ha bränt sig på
den leken.
— Jag leker ingalunda, min fru; det har jag
ingen lust till, försäkrar jag er.
— Ni förstår mig. Jag säger bara: var på er
vakt!
Savigny aflägsnade sig med långsamma steg.
Han visste väl, att genom den verksamhet han
utöfvade, blottstälde han sig för fängelse; men det var
icke detta, som skulle förmått böja hans beslutsamhet.
I detta ögonblick gaf dessutom den skarpa smärta,
som sammandrog hans hjerta, en ny glöd åt hans
hängifvenhet. Han längtade efter att resa bort, att
handla, att på nytt fördjupa sig i den afgrund af
elände, i hvilken hans egen smärta skulle uppslukas
lik en droppe i hafvet. Han var ond på sig sjelf,
att han låtit en annan tanke, en annan kärlek
insmyga sig i det hjerta, som helt borde tillhöra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
