Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
ögon som hennes, mörkblå, men så ljufva . . .
Geneviève de Préal . . . Jag tycker så mycket om
hennes namn . . .
— Geneviève! . . . upprepade Jacques. Hvad
gjorde hon här?
— Hon hade varit här en gång förut med sin
mor, svarade Céline litet brydd.
— Med sin mor . . . upprepade Jacques åter.
Är hon lik henne?
— Inte det ringaste, det fins inte ett drag af likhet.
Han förblef ett ögonblick tankfull.
— Det kan inte vara hon, sade han till sig sjelf,,
hon måste ännu vara barn. Dessutom, om det också
vore hon ... så skulle hon inte minnas mig. För
henne skulle jag blott vara en arbetare, som man
går undan för, af fruktan att smutsa ner sin
klädning. Bättre är att inte återse henne.
Céline hade icke glömt Augustines
obetänksamma yttranden och historien om den lilla majrosen;
hon gissade, att ett ogrundadt hopp genomkorsat
Jacques’ tankar, men hon vågade icke fråga honom.
Medan Geneviève gick att uppsöka Félicie i
planteringen, föresväfvade henne ett slags vision af
hennes första barndom; hon återsåg för länge sedan
glömda scener och ansigten. Jacques var det minst
otydliga . . . hon tyckte sig höra honom säga: »Min
lilla drottning.»
Då hon kommit fram till Félicie, afbröt hon
tvärt dennas klagan öfver, att den aftalade
halftim-men förvandlats till en timme på sextio minuter,,
satte sig bredvid henne och sade smeksamt:
— Seså, snälla du, banna mig inte, utan berätta
mig allt, som tilldrog sig den dag, då jag kom till
fru de Préal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
