Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
— Fröken! . . . om frun hörde er! . . .
— Hon hör mig inte. Jag skulle inte vilja göra
henne ledsen. Seså, Félicie, upprepa allt, som man
sagt dig.
— Men det är ingenting, fröken, alldeles
ingenting.
— Det är inte sant, Félicie, du vet nog, att jag
inte föddes vid fyra år, och att man tog mig
någonstädes, men hvar? . . . Jag skulle ge hälften af mitt
lif för att få veta det.
— Kan ni då inte nöja er med att vara enda
dotter till en rik och god fru, som älskar er som
sin ögonsten? . . .
Félicie rördes vid minnet af den lilla öfvergifna,
som fäst sig vid henne, långt förrän hon älskade sin
nya mamma; hon kunde således icke motstå den
unga flickans böner och berättade henne allt det
hon visste om hennes historia. Det var obetydligt.
Geneviève fann dock deri tillräcklig näring för sin
fantasi.
Fru de Préal gjorde ingen fråga, men
Geneviève var för ärlig att icke meddela henne, huru
hon användt sin eftermiddag.
— Ett så underligt infall! . . . och hvarför
talade du inte derom med mig på förhand? . . .
— För att inte frestas att vara olydig mot dig,
mamma.
— Du har varit lika olydig nu.
— Nej. Jag visste, att det inte var orätt att
gå, eftersom du sjelf fört mig dit.
— Men hvilket nöje kunde det göra dig? Var
det för att köpa blommor?
— Nej, jag köpte ingenting, men jag fick en
blomma, en resedaqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
