- Project Runeberg -  Geneviève /
119

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENEVIÈVE.

IOI

Då Geneviève hörde dessa yttranden, som
genljudit i tystnaden, såg hon sig omkring med häpnad.
De flestas ansigten uttryckte den lugna
tillfredsställelse, som framkallas af en löftesrik väntan i en
varm och parfymerad atmosfer. Hon satt mellan
en tjock, dåsig fru, som egnade sin uppmärksamhet
ät matsedeln, och den nye adjunkten, abbé
Har-douin, hvilken hon hade att tacka för ett af de
starkaste intrycken i sitt lif. Det var icke den
bordsgranne, fru de Préal valt åt sin dotter, men
som en af gästerna uteblifvit i sista ögonblicket,
hade hon icke kunnat hindra detta grannskap, och
hon lugnades småningom, då hon såg, att den unge
presten satt tyst. Middagen var redan långt
framskriden, utan att Geneviève hört ljudet af hans röst.

Man hade talat litet politik, litet religion, sedan
öfvergick samtalet till berättelser. Det var fru de
Préals venstra granne, som nästan ensam höll
målron vid magt. Han berättade, att då han under sin
ledighet rest i en aflägsen landsort, der diligenser
ännu voro i bruk, hade han flera timmar åkt i
sällskap med en arbetare, en pratmakare, som bott i
Paris och derifrån trodde sig ha medfört insigter i
allting. De hade samtalat och hade råkat in på en
ordentlig diskussion öfver de sociala olikheterna.

— De orimligheter han yttrade kan ni icke göra
•er ett begrepp om. Man blir förskräckt, då man
ser, med hvilka dårskaper dessa stackars okunniga,
som tro sig veta allting, fått sina hufvuden
fullproppade. Jag skall inte upprepa för er det dumma
prat, jag fick höra; man känner för resten till det.
Mannen egde utan tvifvel intelligens, men en
missledd intelligens. Jag sökte rätta hans åsigter en
smula. Min herre, sade han till mig, sedan han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free