Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
stund åhört mig på ett mycket tillbörligt sätt, ni
är säkert liberal.
— Ja, min vän, liberal, och mycket liberal efter
hvad jag smickrar mig med att vara.
— Följaktligen en af de arbetande klassernas
värsta fiender.
— Huru! . . . sade jag till honom, detta är
ju rent oförnuft. Jag älskar arbetarne, och jag
känner dem. På några undantag när, ha de för
mycket sundt förnuft att instämma i era orimliga
teorier.
— Ni tror er känna dem . . . Var öfvertygad
om en sak, min herre: det är omöjligt att känna
dem utan att ha lefvat deras lif. De veta, att ni
inte kan förstå dem, de tala inte i er närvaro, och
ni tar deras tystnad för bifall.
— Jag önskar frihet för alla, min vän; hvad
mera kan man begära af mig?
— Friheten, sade han till mig, är ett vackert
ord, men också blott ett ord. Ni säger till fången:
»Du är fri; ditt fängelse är öppet»; men han är
fast-kedjad. Vår kedja är arbetet, som tar oss redan
som barn, det rastlösa, hårda, obarmhertiga arbetet,
som utsliter, försvagar, förslöar; det är hungern,
sjukdomen, okunnigheten i främsta rummet . . .
All himmelens luft skulle kunna cirkulera omkring
oss; vi ha inte lungor att inandas den. Era lagar
kunde vara fullkomliga, det skulle ändå fattas oss
förmåga att begagna dem till vår fördel. Ni kunde
inskrifva jemnlikhet i alla era lagböcker, ni skulle
ändå ha en hel verld af parias omkring er.
Han var vältalig denne man, det försäkrar jag er.
— Men hvad begär ni då? frågade jag honom.
Han svarade: »Rättvisa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
