Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE. 131
och tog fram sina böcker, men han hade icke lust
for någonting och kunde icke hålla fast sina tankar,
som envist återvände till hvad han nyss lemnat. I
det han slog igen boken, kastade han hufvudet
bakåt och började drömma.
Hans arbetsrum med en liten tambur och ett
rum bredvid, der hans säng stod, utgjorde hela hans
våning. Möbleringen var ytterst enkel, man såg
endast hvitmålade hyllor, ett skrifbord, stolar klädda
med svart tageltyg, och en enda smalsitsig länstol
med lodrätt ryggstöd, som för en veklings lemmar
snarare skulle ha varit ett pinoredskap än en
lyxartikel. Ehuru det var ganska kallt, var spiseln ännu
tom, och gallret stod upprätt längst in; golfvet var
utan matta, icke ens under bordet fans någon
sådan. Det var omöjligt att i detta dystra rum
upptäcka minsta föremål, ämnadt att förnöja smaken
för trefnad eller maklighet.
Abbé Hardouin hade lutat hufvudet mot
länstolens hårda ryggstöd.
— Ensam! . . . hviskade han, alltid ensam . . .
annorstädes liksom här! . . .
Ett ögonblick senare knackade det sakta på
dörren. Han steg upp och öppnade.
— Hvad står på?
— Herr abbé, det är den stackars karlen,
sko-flickaren, som kommer och säger, att barnet ligger
i dödskamp.
— Jag kommer, sade abbén och släckte lampan.
—Tag åtminstone en ytterhalsduk,herr abbé, sade
den beskedliga qvinnan, det är mycket kallt i afton.
Jag skall låta bära upp ved till er i morgon, eller hur?
— Vänta tills jag säger åt er, svarade han med
en viss häftighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
