Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
GENEVIÈVE.
Mannen väntade hos portvakten. Då abbén
märkte hans upprörda utseende, gjorde han honom
ingen fråga.
— Låt oss skynda, sade han.
De försvunno i natten.
Sedan portvakterskan stängt dörren, genom
hvilken en isande vind inträngde, sade hon till sin man:
— Han kommer inte hem förrän det är slut,
jag känner honom väl . . . Han är god som den
gode Guden. Hvem hade någonsin kunnat tro, att
en af de der menniskorna, som det talas så illa om,
skulle vara som han? . . .
— Hvad vill han göra åt den lille? svarade
mannen spotskt; han kan inte hindra honom från
att dö, om han ber och gör sig till aldrig så
mycket. . . . Han gjorde mycket bättre i att lemna
honom i fred.
— Det är inte det . .. han kommer inte att göra
sig till, som du säger, för det oskyldiga barnet, som
nog alldeles ensam hittar vägen till paradiset.
— Nå ja, då gjorde han bättre i att gå och
lägga sig liksom jag.
— Du ser väl, att det tröstar de stackars
menniskorna att ha honom hos sig, det syns deraf, att de
kommit efter honom. Jag säger, jag, att det gör en
godt bara att se på den mannen.
— Ja, han är just vacker, din skenhelige prest.
Seså, tala inte längre med mig om sådant folk . . .
Abbé, kyrkoherde, jesuit, det kommer på ett ut
och är inte mycket bevändt med. Om en
halftimme så ringer han för att man skall öppna för
honom, och det är inte jag, som tänker besvära mig.
Men ingen ringde, och de båda makarne kunde
sofva ostördt ända till morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
