Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
133
Fru de Préal, mycket nöjd med sin religiösa
middag, värmde fötterna framför den stora spiseln,
under det herr Bousquet, som stannat till sist, med
henne utbytte några anmärkningar öfver gästerna,
som nyss tagit afsked.
— Hvad han är ful, den stackars abbé
Har-douin, sade hon, och dertill så alldeles utan
lefnads-vett. Inte en skymt af konversation, man kunde
verkligen tro, att han kommer från månen. Hvad
kunde han väl säga dig, Geneviève, hvilket du
uppfångade, som om perlor fallit från hans läppar!
— Små flickor äro alltid smickrade, då en man,
som har skägg eller kunde ha det, talar till dem som
till förståndiga personer, sade herr Bousquet med sitt
grofva skratt. Derpå tog han afsked af värdinnan.
Så snart han stängt dörren efter sig, utropade
Geneviève:
— Det fins män med skägg, af hvilka jag blott
begär en sak, att bli lemnad i fred.
— Hvem menar du, mitt barn?
Geneviève tvekade ett ögonblick; herr Bousquet
var hennes mors vän. Sedan svarade hon med ett
utfall i en annan rigtning:
— Mamma, den herrn, som berättade sitt
samtal under en resa, är mig motbjudande, jag afskyr
honom.
— Du talar som en liten flicka, som ett barn,
som inte vet ordens betydelse och icke kan förstå,
hvad lärdt och upplyst folk säger . . .
— Ah, mamma, återtog Geneviève, med ögonen
fästa på de svartnande glöden, om jag trodde, att
allt, som blifvit sagdt i afton, var sant, att Gud vill
ha denna olikställighet, detta elände för somliga,
denna lyx för andra, och så många öfverflödiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
