Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
geneviève. 216
mera fins? Jag säger jag, att det här kriget måste
sluta, ty det är hederligt folk, som lider af det.
— Och som också skall få fördelen af det, sade
en röst bakom den goda frun, som spärrade dörren,
hvilken hon lemnat öppen, emedan vi nu ha
republik.
— Savigny! utropade Céline, ni har kommit ur
fängelset?
— Tack vare den tredje franska republiken,
sade han. Måtte den räcka längre än dess
föregångare!
Men han tystnade tvärt. Han hade sett Célines
ansigte i full dager. Under de fem månader han
tillbragt i fängelse hade en förändring inträdt, på
hvilken han ej var beredd; döden hade satt sin
pregel på dessa älskade drag. En tryckande
sorgsenhet lägrade sig öfver hans hjerta, som ett
ögonblick vidgats af glädjen att vara fri och af hoppet
om en bättre framtid för alla; han tyckte det ej
mer lönade mödan att lefva . . . Men nästa
ögonblick hade han öfvervunnit denna sin svaghet,
ovärdig en stridsman för den stora saken, och steg upp
för att gå.
— Jag skall komma igen, sade han, i det han
betraktade Geneviève.
— Ah, stanna! utropade hon, och säg mig huru
jag kan vara till nytta.
— Jaså, sade han, förvånad öfver hennes
tonfall, men ännu misstrogen, ni vill vara till nytta?
Nå väl, öppna ögonen och se er omkring ...
tillfällen skola icke fattas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
