Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève.
217
XXI.
Då började i den belägrade staden ett
egendomligt, enformigt lif, storartadt genom sin enighet
och frånvaron af allt, som är småaktigt, konventionelt
och konstladt. Qvinnorna af den förmögnare
klassen, åtminstone de, som i sig sjelfva icke egde en rik
och outtömlig källa af deltagande, kände sig liksom
bortkomna i en okänd trakt, der ingen väg var
banad: intet utbyte af visiter vidare, inga alldagliga
samtal, inga lätta förströelser, inga toaletter,
ingenting af det, som under vanliga förhållanden
upptager en på hederligt vis och lagom verldslig qvinnas
hela tid. Ambulansen var dock en tillflykt, ty hvad
skall man göra under en belägring, om man icke
uppoffrar sig? . . . Fru de Préal biträdde i sin
ordning liksom de andra, men de sårade voro ännu
sällsynta och de smittosamma sjukdomarne ökades.
Baronessan, som plågades af sin reumatism, fordrade
trägna besök af sin nièce; hon hörde till de gamla
qvinnor, för hvilka deras få återstående dagar ha
ett oskattbart värde, och som räkna for ingenting
allt annat än sig sjelfva och sitt välbefinnande. Hon
förbjöd alltså sin nièce att deltaga i sjukvården, och
fru de Préal underkastade sig af vana att gifva efter
och emedan en svag natur alltid låter sig beherskas
af en hård och sjelfvisk.
Hon lät också sig ledas af Genevièves starka
vilja och försökte ej ens längre att strida emot.
Det brusande vattnet bryter sig väg, och ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
