Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
235
— Ja, jag är mycket sjuk, svarade Céline.
Augustine betraktade henne stadigt.
— Ni är mycket förändrad, sedan vi råkades
sist, men det är länge sedan. Ni är helt säkert inte
mer förändrad än jag. Sommaren skall göra er frisk.
— Nej, jag blir inte frisk. Jag har inte lång
tid qvar att lefva.
— Jag ville gerna vara i ert ställe. Ni skulle
kanske föredraga att inte dö, men det lyckligaste,
som kunde hända mig vore att bli utkastad som
en död hund.
— Jag ber er, tala inte så. Tänk på hvad som
kommer efter döden.
— Ja, jag vet. . . men det kan aldrig vara värre
än mitt lif.
— Men om lifvet är förloradt, kan själen frälsas.
— Själen . . . När vi läste för presten, sade han
oss, att vi hade en själ. Jag känner inte mycket
af den själen . . . om det inte skulle vara den, som
gör, att jag stundtals hatar mig sjelf och blir galen.
Ni känner inte till det, ni ... ni är en oskyldig
blomma, tillade hon med den cyniska ironi, som
tillhörde hennes dåliga ögonblick. I det hon höjde
rösten, utbrast hon derpå med ett slags häftighet:
— Ni vet inte, hur det är, då man är ung och
törstar efter nöjen och skulle vilja äta sig mätt och
vara som andra, och i hemmet bara finner nöd och
bekymrade ansigten; ni vet inte, hur det är att på
gatan möta folk, som gör en vackra löften och
säger ord, som förvirra en. Man hör i början inte
på de uslingarne . . . och sedan ... O, min Gud, jag
säger er, att lifvet är ett helvete!
Den sinnesrörelse, som detta uppträde
förorsakade Céline, framkallade hos henne ett häftigt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
