Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
239
Hon reste sig ofrivilligt, då hon fick se
honom, och blef stående, rörd och darrande. Han
blef ännu blekare än förut . . . Det var första
gången de möttes, sedan den stund, hvaraf minnet
upprörde Jacques’ hjerta. Geneviève hemtade sig
först och räckte honom handen, sägande:
— Ni är ändtligen återstäld . . .
Han kunde icke svara och vände sig till Céline.
Då han fick se henne, tog hans rörelse en annan
riktning. Han stammade några knappt begripliga
ord, men hon log mildt emot honom.
— Ni kommer i tid, sade hon.
Han satte sig bredvid hennes länstol, och
förlägen öfver sin svaghet, vände han sig till hälften
bort för att dölja, att hans ögon voro fulla af
tårar.
— Jacques, sade Céline med en röst, i hvars
tonfall låg en oändlig ömhet, sörj icke för min skull,
jag är icke att beklaga. Jag önskade blott en sak:
att ännu en gång få återse er, och nu är ni här.
— Jag visste icke, sade han slutligen . . . Jag
trodde icke, att ni var så sjuk.
— Nej, far har inte kunnat säga er det, emedan
han inte ser det . . . Stackars far! han måste dock
förstå det om några dagar.
Jacques ryste, men Céline lade mildt handen
på hans arm.
— Ni har sett döden på nära håll, sade hon;
har ni darrat för er sjelf?
— Nej, men det var olika i striden. Dessutom,
mig skulle ingen sakna; men er, Céline, . . . hvad
skall det bli af er far?
— Stackars far! . . . Ni skall ofta helsa på
honom eller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
